LEONORA FÖDDES I BADRUMMET
Möt mitt lilla stjärnskott, eller snarare kanonkula, Leonora, som jag fångade i luften måndagen den 7:e juni 2021 kl. 02.05, inne i vårt badrum på Kungsholmen.
Jag hade haft känningar under dagen, men gick på brunch på förmiddagen och ett barnkalas på eftermiddagen. Väl hemma senare på eftermiddagen så började värkarna bli regelbundna. Jag var med i projektet Min Barnmorska som är en ny vårdform där det team av barnmorskor följer dig under graviditeten även är med under förlossningen. När värkarna tilltar ringer jag den barnmorska som jag lärt känna, och som lärt känna mig ganska väl, under de senaste månaderna. Hon säger att man går på intensiteten av värkarna och inte frekvensen som omföderska. ”Ok”, tänker jag och lägger på luren.
”Älskling, ge mig en Panodil och ring taxi”
Jag lägger mig i badet och kollar på hockey VM-finalen (kommer aldrig glömma att Kanada vann över Finland). Runt klockan 22 så tänker jag att jag borde lägga mig ner och vila lite, om hon ändå inte tänkt titta ut, så jag går och lägger mig i sängen. Kl. 01.30 vaknar jag för vad jag tror är min vanliga nattkiss, men märker snart att det är något mer på gång. Efter några minuter på toaletten går jag in i sovrummet och ber min man leta reda på en Panodil och komma ut och ringa taxi, medan jag ringer min barnmorska igen. Allt detta sker under stor diskretion då vår 2-åriga dotter Lea ligger och sover i rummet intill och min syster i vardagsrummet, hon skulle ju ta hand om Lea när det var dags för mig och min man att åka till förlossningen.
Känner att huvudet är halvvägs ute
Plötsligt känner jag hur något kluckar till och känner ett behov av att resa mig från toasitsen. Från telefonen hör jag min barnmorska fråga ”Är huvudet ute än?”, varpå min man som sitter på huk snett framför mig (fortfarande med taxin på tråden) säger ”nej, det tror jag inte”. Jag känner lite försiktigt mellan benen, och mycket riktigt, där är huvudet som är halvvägs ute och fortfarande i fosterhinnan. I samma stund skriker jag ”Jag känner huvudet”! Min syster har vid detta skede vaknat, sprungit in till oss i badrummet och står och baddar mig med kallt vatten i nacken – en riktigt höjdare!
I periferin hör jag min barnmorska säga ”vid nästa värk, bara tryck” i telefonen, men då var lilla Leonora redan i min famn. Jag tog emot henne med en hand bakom nacken och en under rumpan. Om någon ber mig göra om detta skulle jag inte ha en aning om hur det gick till, med tanke på gravidmagen och graden av smidighet i v40... men det måste onekligen vara någon slags instinkt. Min man sitter fortfarande på huk bredvid mig, med taxin på tråden. Äntligen var taxin på plats. ”Tack gubben, du kan säga att vi inte kommer behöva en taxi”. Barnmorskan var framme hemma hos oss ca 20 minuter efter födseln och hjälpte till med navelsträngen och moderkakan.
En av de finaste stunderna jag varit med om
Lea vaknade av allt tumult och kunde träffa sin lillasyster. Hon passade på att sjunga Blinka Lilla Stjärna till henne på grekiska. Det är nog en av de finaste stunderna jag har varit med om i livet.
Vänliga hälsningar,
Melina 💗