Visa kärlek

Att bli förälder och få hålla sitt förstfödda barn i famnen är en obeskrivlig känsla. Så mycket kärlek som går genom våra kroppar. Men förutom att gosa med våra barn hur kan vi visa dem kärlek? Att få våra barn att känna den där villkorslösa kärleken och att vi allt finns där för dem, även i de svåra stunderna, är inte alltid det lättaste. Det är inte heller någon självklarhet att direkt känna anknytning till sin nyfödda bebis. Det är helt okej om man inte känner så direkt men det är viktigt är att man erkänner det för sig själv och att man kan prata om det trots att det kan kännas jobbigt och skamfullt. Att sätta ord på känslorna och att inte tro det är fel på en. Vissa känner de starka moderskänslorna direkt, medan det för vissa tar tid. Det finns ingen manual om rätt eller fel; ta det i din takt och känn inte att det är fel på dig för att du inte känner som din vän eller läst något i en artikel. 

När våra barn är små bebisar visar vi dem kärlek genom närhet, ögonkontakt, och hud mot hud. Men hur visar vi kärlek när barnen blir äldre och börjar säga ifrån och “push our buttons”?

Alla föräldrar har ett bagage med sig in i föräldraskapet. Vi har alla haft stunder under uppväxten då man känt sig utanför eller missuppfattad. Situationer som dina föräldrar hanterat på ett sådant sätt som du inte önskar föra vidare. Det föräldraskap du växt upp med (auktoritär, auktoritativ, tolerant eller försumlig), är det något du ser som en förebild? Eller snarare något som du inte känner dig bekväm att föra vidare till dina egna barn?

Om vi tänker på alla relationer vi har idag, t.ex. till våra egna föräldrar, syskon, partner, vänner och våra barn, så finns det en gemensam nämnare och det är att förhållandena behövs vårdas och underhållas. Om vi inte vårdar dem så kommer det börja skava och vår kontakt kommer inte vara lika friktionsfri. Men hur gör vi för att vårda relationen till våra barn?

Våra barn behöver bli sedda. Men då kanske du tänker ”mitt barn blir ju sett hela tiden”. Vad är det för speciellt med det? Jag menar att vi måste se våra barn för dem de verkligen är. Det är lättare sagt än gjort. Alla barn är unika och alla har sina egna behov. Om vi uppfostrar dem efter en mall för hur det “bör vara” så är det lätt att det blir fel. Men hur vet vi då vad våra barn har för temperament och unika personlighetsdrag? Jo, genom att vara uppmärksam och nyfiken på ditt barns personlighet. Det gör vi genom att vara en närvarande förälder. Våra liv är väldigt stressiga med att försöka prestera på jobbet, vårda partnerrelationen, vara en bra vän, vara tillgänglig på sociala medier och samtidigt vara den roliga föräldern som försöker vinna poäng hos sina barn för att man har varit borta för mycket. Men försök att få in egentid med ditt barn varje dag, det räcker med 15 minuter - men de 15 minuterna ska vara din och ditt barns tid. Låt barnet bestämma vad ni ska göra, och följ med i hens underbara fantasi. När vi investerar i denna egentid så känner sig våra barn sedda och de kommer vilja bygga vidare på den relationen.

Vi behöver helt enkelt investera tid för att få våra barn ska känna den där trygga anknytningen till oss föräldrar/vuxna förebilder. Titta i din kalender, planera vecka för vecka. När kan du få in lite egentid med ditt barn? Det handlar inte om att du måste ta ditt barn och göra något extraordinärt, det räcker att man sitter på golvet och leker med klossar med yngre barn och med de äldre barnen ritar eller tar en promenad tillsammans. Den tid ni spenderar tillsammans är tid som stärker bandet mellan er. Försök att vara så närvarande som möjligt när du väl är med ditt barn.

Det är tufft att vara barn, och med alla orosmoment i världen runt omkring oss är det viktigt att våra barn känner att vi föräldrar är deras trygga punkt. Att de har någon att vända sig till om det blir problem eller om de känner sig otrygga. Lyssna på ditt barn och undvik att sätta ord i ditt barns mun. Ibland räcker det bara att sitta tysta bredvid varandra, eller bara låta ditt barn få prata av sig utan att du kommer med lösningar.

När våra barn försöker få vår uppmärksamhet kan dem göra det på olika sätt, genom att göra något bra eller något dåligt. Tyvärr bruka det vara så att vi agerar/reagerar mycket snabbare om det är något dåligt som våra barn gör. Varför är det så? Om våra barn lär sig att ”det bästa sättet att få min förälders uppmärksamhet är att göra något som min förälder blir irriterad på” så kommer hen med största sannolikhet göra om det. Försök att i stället uppmärksamma när ditt barn gör något bra. För ju mer du uppmärksammar det bra som ditt barn gör desto mer av det beteende kommer ditt barn att göra. 

Visa kärlek genom att finnas där för ditt barn, visa intresse för hens värld, och vara lyhörd. Blir det fel, be om ursäkt till ditt barn. Var en bra förebild och våga stå för ditt misstag, för det är väl det vi vill att våra barn ska göra. Våra barn gör sällan det vi ber dem om men dem gör desto oftare som vi gör.

Vänliga hälsningar,
Föräldrarcoachen Filippa Forsberg