Småbarnsåren – Underbara eller inte så underbara?

Du har säkert hört talas om “the terrible twos”, den ”jobbiga tvåårsåldern”. Vad är det egentligen som händer under den tiden med våra barn, vad händer med deras utveckling och vad kan vi göra för att främja ett så härligt klimat tillsammans med våra barn som möjligt?

En viktig del av att vara en respektfull förälder är att förstå ditt barns utveckling. Så när vi pratar om en s.k. trotsålder så kommer den i olika tid till alla barn, då alla barn är unika och utvecklas i sin egen takt. Inget konstigt med det. Detta är något som vi alla bör ha i åtanke när vi tittar på våra vänners barn och börjar jämföra deras barn med våra egna barn.

För att vi ska kunna hjälpa våra barn att må bra, måste vi se till att deras grundläggande behov är tillgodosedda som t.ex. sömn och mat.

För när våra barn är hungriga, trötta och vi begär för mycket av dem är det ett bra recept för att våra barn ska känna sig dåliga och agera utåt. Ibland måste vi fråga oss själva om vi begär för mycket av våra barn. Ber vi vårt barn göra något som hen inte har lärt sig ännu?

När våra barn kommer in i tvåårsåldern brukar de i regel vara lite lugnare, bli lite säkrare på sig själva, kommunicera bättre. De känns mer kärleksfulla.

Samtidigt som de är kärleksfulla så är det mycket “MITT” tänk. De vill smaka och känna på allt. När våra barn närmar sig 2,5 års ålder är då de känner sig mer i obalans igen och vi märker av det genom deras olika utbrott. De vet vad de vill ha, hur de vill ha det och när de vill ha det. Det är bra att ha rutiner så deras vardag ser samma ut så det slipper bli överraskningar vilket sällan brukar bli bra. Tjafs kring maten är inget ovanligt och vi bör ta ner våra förväntningar av att våra barn ska äta supernyttigt och bra tre måltider per dag.

Att leka har en annan innebörd vid denna ålder. Barnen leker bredvid varandra och inte med varandra. Med det sagt, så observerar de varandra och imiterar varandras lek. Det är jättebra att fortsätta ha lekstunder tillsammans med vänner, även om de inte faktiskt leker med varandra. De gånger de integrerar med varandra är oftast då de vill ha varandras leksaker. För att dela med sig är inget de vill helst behöva göra. Det blir ofta konflikter runt omkring leksaker då våra tvååringar är ganska så egocentriska. Vid denna unga ålder kan vi inte förvänta oss att barnen kan klara av leken själv, utan vi som vuxna bör vara där för att övervaka leken.

När vi har vänner till våra barn över hemma hos oss kan vi lätt börja jämföra våra egna barn med deras vänner. Hur kommer det sig att hen kan dela med sig och inte mitt barn? Oj, vilket ordförråd hen har…. Stanna dig själv där och då och inse att ditt barn utvecklas i en annan takt än sin vän. Jämför inte, alla barn är olika med olika temperament och utvecklas i olika takt.

Ett ord som våra barn är mycket duktiga på att säga i denna unga ålder är “NEJ”, så försök att undvika att fråga ditt barn frågor som hen kan svara nej till. 

Försök att inte ta det personligt när hen får ett vredesutbrott eller vägrar sätta på sig skorna. Sänk dina förväntningar på ditt barn. 

OM du vill få ditt barn att göra något, använd det jag kallar, “förbereda framgång”. Försök att få hen att känna sig duktig genom att hen lyckas med det du ber hen om. Om du vill att ditt barn ska sätta på sig skorna själv, skaffa då ett par skor som är enkla att sätta på sig.

När ditt barn börjar närma sig treårsåldern vill de gärna göra oss glada och göra det vi ber dem om. De vill leka mycket. Om de lekte bredvid varandra under tvåårsåldern så är det nu när de är tre år som de gillar att leka fantasilekar med varandra. De är mycket vokala när de inte vill leka med någon. Då kan vi som föräldrar hjälpa till i leken genom att ge “nykomlingen” en roll i leken så hen vet vad hen ska göra…. I leken kan också förekomma en “fantasikompis eller ett djur”.

Om du känner att du inte får ditt barns uppmärksamhet när du pratar med hen, prova att viska istället. Det brukar fånga hens uppmärksamhet. 

När våra barn går igenom sina utvecklingsfaser går de från lugna och kramiga till yrväder som gärna sätter sig på tvären och tvärtom. Acceptera att det är en tuff ålder, be om hjälp när du tycker det känns för jobbigt. Försök att gro ett positivt förhållande tillsammans med ditt barn, genom att stanna upp och vara i nuet med hen.

Våra barns agerande är ett sätt att kommunicera med oss. Lyssna till ditt barn och sätt ett namn på deras känslor när de själva inte har orden för det.

Jag personligen gillar inte att straffa barn när de gör något fel. Att straffa våra barn fungerar för stunden och ger ett snabbt resultat men gör inget åt det underliggande problemet och gör inget för att stärka ert förhållande.

Här kommer några bra förslag hur du kan försöka hjälpa ditt barn med sina känslor:

• Gör en tråkig uppgift till något roligt och lättsamt. När ni ska städa upp leksakerna, gör en lek utav det eller kanske en tävling? Vem kan få i mest leksaker i lådan…
• Att gå från en sak till en annan är alltid svårt, gör övergångarna lättare genom att planera in extra tid mellan de olika aktiviteterna. 
• Ge alternativ: “Vill du ha på dig den blåa eller gråa mössan? 
• Använd “avledning”: ”Åh, titta vad jag hittade i min väska…”
• Låt ditt barn få känna att hen bestämmer ibland. Att hen får känna sig ”in charge”. “Vad skulle du vilja leka för lek med mig nu?” 
• Vissa saker går inte att förhandla bort, t.ex. bilbältet. Förklara då varför ditt barn måste ha ett bilbälte på sig och att du kommer att sätta fast ditt barn oavsett vad. 
• Använd ett ord istället för massa utfyllnadsord. Om du vill att ditt barn ska sätta på sig skorna. Istället för: “Hur många gånger måste jag säga till dig om dina skor…”. Säg då istället bara : ”-Skor!”
• Berätta hur du känner dig med ett “jag”-meddelande. Jag blir frustrerad när du väljer att resa på dig från middagsbordet när vi har en regel i vår familj om att vi väntar tills alla har ätit upp med att resa på oss. Jag känner då att jag även blir ledsen att du inte lyssnar på mig.
• Take action och berätta varför du gör det. “Jag kommer nu att ta bort lasersvärdet för att det används på fel sätt. Lasersvärdet är till för att leka med, inte för att slå din lillasyster. När jag känner att du förstår det och har lugnat ner det kan vi försöka leka med det igen.”
• Visa ditt barn hur man säger förlåt. Var en bra förebild och be om ursäkt när du känner att du har gjort något som inte känns bra. “Jag vill be om ursäkt för att jag höjde rösten imorse. Jag var stressad och var rädd att vi skulle bli sena till skolan. Förlåt.”
• Problemlös. Bjud in ditt barn att lösa problemet, lyssna till ditt barns tankar på hur man kan lösa problemet. “Jag hör att du vill äta en kaka nu, men det är middagsdags snart. Hur tycker du att vi kan lösa problemet?”. Ju tidigare vi börjar att problemlösa med våra barn, desto bättre. För visst vill vi ju att våra barn ska kunna problemlösa på skolgården när både hen och hens kompis vill ha bollen?

Småbarnsåren är både fantastiska och jobbiga samtidigt. Med lite förståelse för den utveckling som våra barn går igenom och verktyg för att kunna hjälpa dem och oss när de blir frustrerade kommer att göra denna tid tillsammans med våra barn blir smidigare och roligare för alla inblandade.

(Som jag nämnde ovan är att alla barn utvecklas olika, men dessa åldersreferenser är hämtade ur studien gjord av Gesell institutet, https://www.gesell-yale.org/pages/the-research.)

Vänliga hälsningar,
Föräldrarcoachen Filippa Forsberg