Barnmorskan Frida om Barnmorskekrisen

Barnmorskan Frida Lundin som arbetar på förlossningsklinik i Stockholm

Berätta lite kort om dig själv. Vem är du? Familj? Intressen? Var bor du? 

35 år gammal uppvuxen i Stockholm, Täby. Två barn; dotter Ebba 4,5 år och Oliver 2 år.   

När visste du att du ville utbilda dig till barnmorska?  

Pluggade till sjuksköterska i Jönköping i 3 år. Sen jobbade jag som det ett tag, men pluggade vidare till barnmorska i Uppsala i 1,5 år plus praktik med minst 50 födslar. Under min sjuksköterskeutbildning jobbade jag som undersköterska på förlossningen en sommar och det var det som gjorde att jag ville bli barnmorska. Har idag jobbat i sju år som barnmorska.  

Sedan pandemin har det rapporterats i media om hur situationen bara blivit värre och värre och sedan föranledde till den stora ”barnmorskekrisen”? Hur skulle du beskriva det med egna ord?  

Barnmorskekrisen är inte en effekt av Covid-19, utan en kris som pågått under en längre tid. Idag är det en eftersatt kvinnosjukvård generellt. Till slut resulterade det i att ett stort gäng barnmorskor sa ifrån och sa upp sig samtidigt. Tack vare deras mod så har någonting hänt! Det har skjutits till mer pengar vilket förhoppningsvis leder till att fler barnmorskor kan anställas.  

Det är flera födande kvinnor per barnmorska och för många familjer på eftervården per barnmorska – så det är absolut ett pressat läge idag. Men vi värnar om att kunna fortsätta vårt arbete med att jobba för att ge födande par en så bra start som möjligt. Det är viktigt att alla familjer känner sig trygga, oberoende om man genomgår en ”vanlig” förlossning eller har komplikationer. 

Hur har du funnit styrka att fortsätta gå till jobbet trots situationen som varit senaste två åren?  

Jag har sprungit mig gråtfärdig och funnit mig i situationer där jag inte känt mig tillräcklig.  Men jag älskar mitt jobb och hade inte velat göra något annat. Det är euforiskt att få vara med när barn föds! Kvinnor är så modiga, det finns så mycket mod. Det är spännande för att det är så olika för alla. Man gör på ett sätt med en familj och på ett helt annat med en annan. Det är fint att få vara den första som tar emot bebisen, att få höra deras första skrik och att få överlämna ett barn till sina föräldrar.  

Man är med om väldigt starka upplevelser. Den första vattenfödseln minns jag. Hon visste precis vad hon skulle göra. Hon vågade trycka och känna med händerna. Hon födde sitt barn i vattnet och gjorde allting själv!   

Vad bör man generellt tänka på som havande (och nyförlöst)? 

Fokusera på att man ska bli förälder, inte bara på förlossningen. Den största och mest utmanade delen är tiden efter. För en del kan förlossningen vara ett berg att bestiga, men föräldraskapet är livslångt. Kolla på filmer om första tiden med barnet och landa i föräldraskapet. Prata hemma om era/dina förväntningar tidigt, innan förlossningen. Ta tillfället i akt att vara ledig med ditt barn! Första tiden går så snabbt.   

Ett råd jag har är att försöka att inte stressa upp sig över Covid-19 inför förlossningen. Vi jobbar för att det inte ska märkas av för paret. Ett annat råd är att försöka vara lugn och våga lita på kroppen som vet vad den ska göra.  

Hur ser situationen ut för ett par som kommer in med covid-19 idag? Om bara mamma är smittad samt om båda blivande föräldrarna är smittade? Kan det skilja sig från olika BB-mottagningar?  

Om man vet om att man är sjuk är det viktigt att delge den informationen innan man åker in. Partner/anhörig hörig får gärna vara med om hen är frisk. I övrigt håller man sig på sitt rum för att minska risken att smitta andra. Partnern ska alltid ha munskydd när personalen är i rummet.  

 Notera att denna intervju hölls i början av februari 2022 och mycket av ovan information kopplat till Covid-19 samt barnmorskekrisen kan ha ändrats sedan dess.

Vänliga hälsningar,
Frida Lundin