VI FÖRÄLDRAR 

Att få kalla mig förälder är en fantastisk gåva men samtidigt som jag känner mig oerhört tacksam och lycklig att få kalla mig det kommer detta med ett stort ansvar där jag vet att hur jag agerar påverkar mina barn till en stor utsträckning.  

Vi föräldrar blir konstant dragna åt olika håll och kanter. Vi har mindre tid för våra barn än våra föräldrar hade då vi lever i en tid då det är oftast så att två av två föräldrar jobbar och har långa dagar. Dessutom kan vi alltid bli nådda av våra arbetsgivare vilket gör att när vi väl har kommit hem till våra barn så hör jobbet av sig igen för att få svar på nästa sak.

All denna stress är svår att inte föra vidare till våra barn hur vi än försöker. När vi är stressade händer saker som att; vårat tonläge ändras, vi har svårt att fokusera på våra barn och vi ber dem göra saker som vi egentligen redan vet om inte kommer falla väl ut, tålamodet minskar och möjligheten att se och vara uppmärksam till våra barn minskar också. Allt detta leder till att våra barn blir mer utåtagerande.

Bara en litet snävare tonfall, snabbare reaktionsförmåga kan göra skillnaden till att få ditt barn att göra något eller inte.

Vad är det som gör att vårt föräldraskap kan kännas mer stressigt än vanligt? Det kan vara att barnet går igenom en utvecklingsfas vilket testar oss, vredesutbrott, syskon som retas, barn som inte vill göra sina läxor och alla typer av tonårsfaser.

Här är det viktigt att vi som föräldrar stannar upp och ser var vi är. Vad fungerar i familjen och inte. Fokusera på det som fungerar. 

Vi blir matade nästan dagligen hur våra barns mentala hälsa blir sämre och sämre, barn blir mer stillasittande och deras matrutiner blir sämre. Så självklart finns den inre oron och stressen där. Är det jag gör rätt? Eller tänker jag fel nu? Hur kommer mina beslut att påverka mitt barn i framtiden? 

Så hur gör man för att bli en så där harmonisk och kärleksfull förälder som inte tappar förståndet när ens barn ligger och skriker på vägen hem från förskolan?

Först och främst att inse att vi alla är människor och att den så kallade “perfekta föräldern” finns inte. Att vi gör så gott vi kan.

Våra barn gör ofta så som vi gör, vi är deras förebilder medan dem gör inte alltid det vi ber dem att göra. Det vill säga, om vi konstant är i våra telefoner, scrollande, svarar inte när våra barn frågar oss frågor förrän dem behöver repetera sin fråga så kommer våra barn troligtvis att göra samma sak.  

Om vi pratar till våra partner med en otrevlig ton så kommer våra barn ha en otrevlig retlig ton till sina syskon och vänner. 

Så för att våra barn ska må bra måste vi börja med att se över vårt mentala välbefinnande. Hur mår vi? Känner vi oss fulla av energi eller går vi konstant på sparlåga. Det finns en anledning till att vi blir ombedda att först sätta på oss själva syrgasmasken innan vi hjälper våra barn med den. Varför då? Jo, för att om inte vi får syre så kommer vi inte klara av att hjälpa våra barn. 

Så vad behöver du för att klara av situationen när ditt barn ligger på marken och vägrar att gå ett steg till från förskolan?

Vi kan alla behöva titta till oss själva, var ligger vi på skalan 0-10. Vad är det som fattas? Är det tid då du kommer ut i naturen, sportar, umgås med vänner, datenight, eller får stänga dörren och se en serie?

Hur kan du få till mer tid för dig själv om du känner att du behöver det? Har du en partner som kan hjälpa dig eller föräldrar, vänner som kan ställa upp någon gång i veckan?

Nu när mörkret kommer och dagarna blir kortare så behövs små injektioner med energi.

Innan du går och lägger dig ikväll, titta i spegeln och tänk på dem saker som faktiskt fungerade under dagen. Ta med det innan du somnar och sträva efter att göra mer av det som funkar. Good enough parenting är något jag tycker vi alla kan sträva efter, för i slutändan så gör vi så gott vi kan. 

Vänliga hälsningar,
Föräldrarcoachen Filippa Forsberg
@kidsologi